Nygammal kreation

Jag tänkte bryta den svenska teknologins eviga tystnad med en liten dikt jag skrev för några månader sen, och som jag nu modifierat lite. Hej och hå.


_____

Jag skulle kunna beskriva

glidflygaren, som med sitt gula segel

ger sig ut för klippan, och cirkulerar den

som om, genom att se den från alla vinklar

han trodde sig kunna fånga dess väsen

eller så kunde jag rikta min penna¨

mot den äldre mannen bakom trädet

(med glasögon och mustasch från 80-talet)

just som han, med kikaren fixerad

vid något odefinierbart,

greppade en sanning ingen sett förut

(för ingen hade letat just där).

Men när jag sitter här

klockan elva en söndagsmorgon

och solen skiner på Sussex Downs

är landskapet mig inte lika nära

som noga konstruerade sprinklersystem;

flervariabelsanalys, något jag ännu inte bemästrat;

en Rembrandtmålning på Louvren – Jesus uppenbarad;

Clapham Junction, en tågstation i London jag aldrig besökt.

Tanken kan ibland vandra längre

än vad vi själva gör,

men ofta är den bunden

till samma horisont.

Lund

Kondoleanser från Klostergården

Det här tyckte jag var så fint att det måste dokumenteras:

Upphovsman okänd.

GFK - andra sommaren

Jag sitter en del i marknadsundersökningföretaget GFKs lokaler, ritar och ringer och stör folk.

Lund

Thoughts on Godard; À Bout de Souffle

I just re-watched Godard's famous first feature film, À Bout de Souffle (1960), which I hadn't seen for four years or so. While no doubt one of the most overrated filmmakers ever, Godard does achieve some magic with this little gem. It is little in many senses of the word; flat, straightforward – "energy over substance", etc., and certainly fails to evoke any 'real' emotions with its never-ending parade of coquetries. But this is perhaps the purpose of it: the celebrated Godardian jump cut is much more about establishing a meta-filmic mood rather than conveying any of the purported political messages. Nay, the merit of Godard's film lies in the dream world it creates, a world completely devoid of morality and, indeed, mortality in any important sense of the word. The love expressed in À Bout de Souffle is not real love, but cinematic love. Its people are not real people, but (non-trivially) cinematic people. It's a movie which couldn't have been made by anyone other than a film critic.

Aron

Filosofisk trudelutt

Och den där känslan av att våren faktiskt ligger i luften – hur sliten metaforiken än må vara, hur svårt det än är att förstå vad uttrycket egentligen vill säga mer konkret – kommer likväl över mig, och jag kan inte värja mig för dess sanning. Inte blommorna, inte solen, inte värmen – inte ens fågelsången – utan något helt annat, en abstrakt storhet vars omfattning är begränsad till just luften, är källan till denna förnimmelse av vår. Ibland är den bästa beskrivningen inte den som pekar ut fenomen som faktiskt existerar i världen, och i just det här fallet råkar en besynnerlig animism vara det lämpligaste sättet att återge våra känslor. Alltså (och jag känner att det här skulle göra sig bra på tyska, men min uttrycksförmåga är begränsad till det svenska språket): vårens själ (Seele? Geist?) har anlänt.



Mvh Aron