Stressad av den enorma aktivitet som alla andra bidrar med känner jag att jag själv inte kan vara sämre, och lägger därför dumdristigt upp en dikt i ett alldeles för tidigt skede. Mycket arbete återstår med den, men så här ser den i alla fall ut just nu:
Bruten fuga
Musiken har kristalliserats,
ett frosttäcke över landskapet.
Kylan är sin egen harmoni,
djupa vibrationer längst inuti.
Tystnad. Tystnad och ljus fyller mig.
Ett berg reser sig, tungt, trött. Uppåt.
Tankarna är blottade kadaver,
döda och vackra i det vita.
En bruten varelses sista skri
stelnar till tystnad i luften.
Koagulerad snö fyller isbergets hjärna,
men de avskärmade synapserna förblöder.
Stavar av is bryter tystnaden.
En ocean av dissonanser
forsar fram som rent renaste källvatten:
kristallerna musicerar.
Som sagt, mycket arbete återstår, men kanske kan det ändå bli något.
/Aron
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det finns mycket stämning i den redan nu. Det är ju förresten bara kul att du visar upp något som du inte tycker är färdigt än. och bra för dig antar jag.
Jag tycker det känns som att det mest är något i arrangemanget eller vad man ska säga som kan förbättras. jag gillar många av metaforerna skarpt, som t.ex. "blottade kadaver".
De får mig att skapa bilder i huvudet bra, de är inte så exakta på något sätt.
Skicka en kommentar