2 dikter

Dikterna jag utlovat i förra inlägget kom snabbare än till och med jag själv väntat. Eftersom jag snart skall flytta till England, har mycket av mina tankar på sistone kretsat kring det, vilket inte minst yttrar sig i följande två dikter.

Lund 31/8 - 08
Det var en dag regisserad av Antonioni:
Ett enigmatiskt montage av tystnad och stillhet
Som vore det sista kvällen före en lång lång resa.
Solen bjöd in oss till en andra vår,
Egentligen en sista sommar, och
Vid tidens horisont, en månad bort,
Skymtade konturerna av ett nytt land -
England och ingenstans. Aldrig och alltid.

Prosadikt
Morgon. Dimman vilar tung på den skånska åkermarken, men regnet vill inte riktigt ge sig till känna. Jag tappar pennan till marken, som för att jorda den, och det vattenutblandade bläcket talar ett betryggande språk. Upp för kullen. En sådan här dag tjänar en utsiktspunkt inte mycket till: jag ser bilarna köra, lastbilarna, fåglarna, inte mycket mer. Diset tilltar. Läste för några dagar sedan en artikel i Nature. Efter upprepade experiment har en viss distingerad professor lyckats fastställa evighetens längd till två och en halv vecka. Man säger att han skall belönas med Nobelpriset. Och långt långt borta, i en nyinredd skrivarlya på andra sidan klotet, har en ung man i samma stund insett sig vara Shakespeares överman. Regnet faller, lätt -


Noter
Rad 3 i första dikten är ett citat ur Gunnar Ekelöfs dikt Eufori.
Rad 8 (sista) i första dikten är ett citat ur TS Eliots dikt Little Gidding.

Citaten är alltså tänkta att fungera som en brygga mellan Sverige och England, genom att byta ut den store svenske modernisten mot sin brittiska (nåja, om vi ska vara pedantiska, brittisk-amerikanska) motsvarighet.

/Aron